Arabiska halvön
Nuförtiden är Arabiska halvön ett ämne som fångar uppmärksamheten hos många människor runt om i världen. Från dess påverkan på samhället till dess påverkan på populärkulturen har Arabiska halvön lyckats skapa stort intresse och debatt inom olika sektorer. Under åren har Arabiska halvön utvecklats och fått nya dimensioner som gör den aktuell idag. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Arabiska halvön, från dess ursprung och utveckling till dess inverkan på det moderna samhället. Genom en detaljerad analys försöker vi bättre förstå detta fenomen och reflektera över dess betydelse i vårt dagliga liv.
Arabiska halvön (arabiska: شِبْهُ الْجَزِيرَة الْعَرَبِيَّة, shibhu l-jazīra l-ʿarabiyya), även Arabien, är en halvö i sydvästra Asien med en yta på omkring 3 miljoner km². Den begränsas av Röda havet i väster, Adenviken och Arabiska havet i söder och sydöst, Omanviken och Persiska viken i öster samt Syriska öknen i norr.
Politiskt är Arabiska halvön uppdelad på staterna Saudiarabien, Jemen, Oman, Förenade Arabemiraten, Qatar och Kuwait samt öriket Bahrain och gränsar i norr till Jordanien och Irak. Geografiskt sett brukar halvön i norr även innefatta den Syriska öknen som inkluderar nordöstra Jordanien, sydöstra Syrien och västra Irak.
Arabiska halvön kännetecknas av stora öknar, som Nafud i norr och Rub al-Khali i söder. I söder och väster finns störa bergsområden. I västra Jemen ligger halvöns högsta berg, Jabal An-Nabi Shu'Ayb, som mäter 3 666 m.ö.h.
Geologi
Arabiska halvön är ett platåområde med stora öknar. De största sandöknarna är Nafud i norra delen av halvön och Rub al-Khali ( Det tomma området) i den södra. Dahnaöknen som är ett smalt sandbälte förbinder de båda öknarna. Vidare ligger öknen Wahiba i sydöst gränsande mot Arabiska havet. Dessutom finns ett stort kvicksandsområde i östra kanten av Rub al-Khali som kallas Umm al Samim (giftets mor).
I söder och väster finns höga kustberg, högst når Hadur Shuayb i västra Jemen, 3 760 meter över havet. Från randbergen sjunker landskapet ned till en smal kustslätt längs Röda havet och Adenviken. Mot öster sluttar terrängen ned mot Persiska viken. I Oman i sydost reser sig en hög bergskedja, Jabal Akhdar, med toppar upp till 3035 meter över havet.
Klimat
Större delen av halvön har ökenklimat. I norr är årsnederbörden 200–100 mm och i inlandet söderut ännu mindre. Bergstrakterna i söder kan få upp till 500–1000 mm årligen. I inlandet är himlen nästan alltid molnfri och på grund av utstrålningen blir det därför stora temperaturvariationer mellan dag och natt och mellan sommar och vinter.
Vegetation
Utanför öknarna finns en torr stäppvegetation och bergskedjorna och dalgångarna inne i landet finns brukbar åkermark. På en del ställen tränger grundvattnet upp i dagen och bildar oaser. De nederbördsrikaste områdena i söder har förhållandevis frodig vegetation.
Se även
Referenser
Noter
- ^ ”Arabiska halvön - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/arabiska-halv%C3%B6n. Läst 10 april 2024.
- ^ ”Jabal An-Nabi Shu’ayb - AtlasIslamica” (på amerikansk engelska). 24 maj 2021. https://atlasislamica.com/jabal-an-nabi-shuayb/. Läst 10 april 2024.
- ^ ”Jabal an Nabi Shu'ayb Weather Forecast (3666m)”. www.mountain-forecast.com. https://www.mountain-forecast.com/peaks/Jabal-an-Nabi-Shu-ayb/forecasts/3666. Läst 10 april 2024.
- ^ Encyclopedia Britannica
- ^ ”Oman-guide”. Arkiverad från originalet den 5 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160305010046/http://www.roughguides.com/destinations/middle-east/oman/dhofar/north-salalah/quarter/. Läst 14 september 2017.