Numera är Estoniamonumentet ett ämne på allas läppar. Oavsett om det beror på dess relevans inom den sociala sfären, dess inverkan på ekonomin eller dess inflytande på populärkulturen, har Estoniamonumentet fångat uppmärksamheten hos ett stort antal människor runt om i världen. Detta fenomen är inte förvånande, eftersom Estoniamonumentet har ett antal egenskaper som gör den värd att studera och intressera av både akademiker, experter och entusiaster. I den här artikeln kommer vi att på djupet utforska några av de mest framträdande aspekterna av Estoniamonumentet, och analysera dess betydelse idag och dess potentiella inverkan i framtiden. Genom en rigorös och uttömmande analys kommer vi att försöka belysa detta mycket relevanta ämne och erbjuda en heltäckande vision som gör det möjligt för läsarna att bättre förstå dess omfattning och betydelse.
Estoniamonumentet är en av flera minnesplatser för Estoniakatastrofens offer.
Monumentet ligger intill Galärvarvskyrkogården på Djurgården i Stockholm. I monumentet finns namnen inristade på 815 personer som utgjorde offer för Estoniakatastrofen. Egentligen var det 852 som omkom, men för 37 av dessa valde deras anhöriga att namnen inte skulle ristas in i monumentet.
Monumentet är utfört i ljus granit och gestaltades av den polske skulptören Mirosław Bałka. Grundformen är en triangel med ingång från kortsidan, en trappa leder upp till Galärvarvskyrkogården. I mitten står ett träd med en järnring längst ner. Ringen bär förlisningsplatsens koordinater. Monumentet invigdes på treårsdagen av katastrofen den 28 september 1997 av Sveriges riksdags talman Birgitta Dahl.
På stenen uppräknas antalet omkomna: "Natten till den 28 september 1994 förliste M/S Estonia på resan från Tallinn till Stockholm. I katastrofen på Östersjön omkom 852 människor. De hade hemorter i Sverige (501), Estland (284), Lettland (17), Ryssland (11), Finland (10), Norge (6), Danmark (5), Tyskland (5), Litauen (3), Marocko (2), Nederländerna (1), Frankrike (1), England (1), Kanada (1), Vitryssland (1), Ukraina (1) och Nigeria (1). Deras namn och deras öde vill vi aldrig glömma".
Många av de anhöriga besökte invigningen, men inte alla. Enligt vissa av dem som inte kom skulle ett närvarande uppfattas som om man accepterade den svenska regeringens beslut att låta fartyget ligga kvar på botten.[källa behövs]
Det här avsnittet behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
|