I dagens värld har Friedrich Wöhler blivit ett ämne av stor relevans och intresse för ett brett spektrum av samhället. Oavsett om det beror på dess inverkan på ekonomin, politiken, tekniken eller kulturen, har Friedrich Wöhler positionerat sig som en nyckelpunkt i diskussionen och analysen av olika aspekter av det moderna livet. Sedan starten har Friedrich Wöhler väckt nyfikenhet och debatt, genererat motstridiga åsikter och uppmuntrat sökandet efter lösningar och innovationer. Genom historien har Friedrich Wöhler varit huvudpersonen i otaliga betydelsefulla händelser, som markerat ett före och efter i sättet som olika ämnen uppfattas och tas upp. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika dimensionerna och aspekterna av Friedrich Wöhler, och analysera dess betydelse och implikationer i den samtida världen.
Friedrich Wöhler | |
Friedrich Wöhler, 1856. | |
Född | 31 juli 1800 Frankfurt-Eschersheim |
---|---|
Död | 23 september 1882 (82 år) Göttingen |
Begravd | Stadtfriedhof Göttingen |
Medborgare i | Konungariket Preussen, Kurfurstendömet Hessen, Hessen-Kassel och Kejsardömet Tyskland |
Utbildad vid | Philipps-Universität Marburg Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg |
Sysselsättning | Kemist, universitetslärare, biokemist |
Arbetsgivare | Göttingens universitet Berliner Gewerbeschule (1825–1831) |
Utmärkelser | |
Maximiliansorden för konst och vetenskap (1853) Utländsk ledamot av Royal Society (1854) Copleymedaljen (1872) Cothenius-medaljen (1880) Riddare av Hederslegionen Pour le Mérite för vetenskap och konst | |
Redigera Wikidata |
Friedrich Wöhler, född 31 juli 1800 i Eschersheim, idag ett distrikt i Frankfurt am Main, död 23 september 1882 i Göttingen, var en tysk kemist, mest känd för sin syntes av urea (urinämne) 1828. Detta var det första organiska ämne som syntetiserades från helt icke-organiska utgångsämnen. Detta ledde till att man övergav teorin om att en särskild "livskraft" ("vitalitetsprincipen") behövdes för att skapa kolföreningar. Wöhler var även först med att isolera många av grundämnena.
År 1823 avslutade Wöhler sina medicinstudier i Heidelberg vid Leopold Gmelins laboratorium, som arrangerade en möjlighet för Wöhler att arbeta hos Jöns Jacob Berzelius i Stockholm. Från 1825 till 1831 var Wöhler lärare vid yrkesskolan i Berlin, från 1828 med titeln professor. Från 1831 till 1836 var han professor vid högre yrkesskolan (Polytechnikum) i Kassel. Efter Friedrich Stromeyers död 1835 blev Wöhler 1836 hans efterföljare på professuren i medicin, kemi och farmaci vid universitetet i Göttingen och verkade där till sin död 1882. Wöhler blev känd för det han råkade framställa. Wöhler var ledamot av Vetenskapsakademien i Göttingen och invaldes 1834 som utländsk ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien. Han tilldelades Copleymedaljen 1872.
|