I den här artikeln kommer vi att ta upp Göte Haglund, ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos många individer runt om i världen. För att ge en heltäckande och detaljerad bild av Göte Haglund kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till detta ämne, från dess ursprung till dess relevans idag. Dessutom kommer vi att undersöka olika perspektiv och åsikter från experter inom området, i syfte att erbjuda läsarna en djup och fullständig förståelse av Göte Haglund. Dessutom kommer vi att analysera den påverkan som Göte Haglund har haft inom olika områden, samt dess möjliga konsekvenser för framtiden. I slutändan syftar den här artikeln till att belysa Göte Haglund och ge läsarna ett informerat och berikande perspektiv på detta ämne.
Göte Haglund | |
Född | 1 juli 1908 Älmeboda församling, Sverige |
---|---|
Död | 8 juli 1988 (80 år) Östra Torsås församling, Sverige |
Medborgare i | Sverige |
Utbildad vid | Lunds universitet |
Sysselsättning | Präst, författare, rhodolog |
Redigera Wikidata |
Göte Emanuel Haglund, född 1 juli 1908 i Älmeboda församling, död 8 juli 1988 i Östra Torsås församling, var en svensk präst, rhodolog och författare.
Göte Haglund studerade vid Lunds universitet 1928–1934, bland annat sanskrit, och avlade först filosofie kandidatexamen och sedan teologie kandidatexamen 1934. Han prästvigdes i Stockholm för Luleå stift 1934, var kontraktsadjunkt i Lappmarkens andra kontrakt 1934–1940 (stationerad i Ammarnäs), komminister i Malmberget i Gällivare församling 1940–1946, kyrkoherde i Malingsbo 1946–1959, kyrkoherde i Nättraby 1959–1969, och kyrkoherde i Urshult 1969–1973, och bodde därefter i Ingelstad i Östra Torsås socken. Han initierade och ledde byggandet av Viktoriakyrkan och Urshults församlingshem.
Göte Haglund utgav mellan 1973 och 1980 fyra böcker om Lycksele lappmarks svenska nybyggare och samiska nomader. Skildringarna grundades på självsyn under vandringar och skidfärder på 1930‑talet i den då nästan väglösa Lappmarken. Böckerna fick genomgående goda recensioner i Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter. Ingrid Schöier menade att bokserien utgjorde en stor kulturhistorisk gärning.
Göte Haglund var vetenskapligt sinnad i den linneanska prästgårdstraditionens anda. Han ägnade sig främst åt botanik, särskilt rosor, och var en av historiens största privata samlare av rosor och rosenkultivarer, med kontakter bland rosenexperter och rosenförädlare världen över. Han anlade en stor rosenträdgård i Ingelstad. Han hade enligt Nils Dahlbeck få medtävlare i kunskap om rosenkultivarer grundad på självsyn; hans huvudintresse var kulturrosens historiska utveckling. Han sammanförde sitt eget rosenmaterial, och kultivarer från rosarier världen över, till rosariet i Trädgårdsföreningen i Göteborg, som anlades för att genom rosornas placering visa den historiska utvecklingen. Han var huvudansvarig för anskaffningen av rosmaterial för det nygrundade rosariet. Strax före rosariets invigning 1987 utgav han en bok om grupperna av kulturrosor och deras släktskapsförhållanden. Till rosariets 25‑årsjubileum 2012 fick den nya tyska floribundarosen KORschwill handelsnamnet Göte Haglund på den svenska marknaden. Det är en mellanröd lågrabattros som är ganska motståndskraftig mot sjukdomar och har halvfullt huvud.