Idag är Gabriela Zapolska ett mycket relevant ämne som påverkar olika aspekter av våra liv. Dess inflytande sträcker sig till områden som teknik, hälsa, politik, kultur och samhället i allmänhet. Dess betydelse ligger i den inverkan den har på våra dagliga beslut, på hur vi förhåller oss till vår miljö och på hur vi förstår världen omkring oss. Genom historien har Gabriela Zapolska utvecklats och genererat betydande debatt, innovation och förändring. I den här artikeln kommer vi att utforska hur Gabriela Zapolska har format och påverkat vår nutid och vad vi kan förvänta oss av dess framtid.
Gabriela Zapolska | |
Född | Maria Gabriela Korwin-Piotrowska 30 mars 1857 Pidhajtsi |
---|---|
Död | 21 december 1921 eller 17 december 1921 Lviv |
Begravd | Lytjakivkyrkogården kartor |
Medborgare i | Polen |
Sysselsättning | Översättare, scenskådespelare, författare, journalist, dramatiker, publicist |
Make | Stanisław Janowski (g. 1901–) |
Partner | Marian Gawalewicz |
Namnteckning | |
Redigera Wikidata |
Gabriela Zapolska, född Piotrovska 30 mars 1857 i Podhajce, död 17 december 1921 i Lwów, var en polsk författare.
Zapolska var skådespelerska, först i Warszawa, 1889–95 vid Antoines teater i Paris, därefter i Kraków och Lwów, samt ägnade sig även åt tidningsmedarbetarskap. Hon försökte först med krass naturalism överföra zolaismen till den polska litteraturen, men övergick sedan till en mera psykologiserande riktning. Hennes tendens är oftast feministisk, och hon dröjer gärna vid erotiska förhållanden.
Av Zapolskas romaner kan nämnas Kaśka karjatyda (1883), Przedpiekle (1895), Fin de siècle' istka (1897) och Jak tecza (1917) och "Balhjälten" (1918). Väl förtrogen med teaterns krav, hade hon som teaterförfattare stora framgångar med effektfulla stycken, till största delen ur det moderna livet (Malka Schwarzenkopf m.fl.), men även historiskt patriotiska som "Citadellet i Warszawa". I Stockholm gavs "Unga tsaren" och "Oberörda frun" (båda 1920).