Omyndig
Omyndig är ett ämne som har skapat stort intresse och debatt i det moderna samhället. I åratal har Omyndig varit föremål för studier, diskussion och kontroverser inom olika områden, inklusive politik, vetenskap, kultur och historia. Dess relevans och inverkan på människors liv gör det till ett ämne av stor betydelse för att förstå dagens värld. Genom åren har ett brett spektrum av åsikter och synpunkter på Omyndig utvecklats, vilket har bidragit till att berika kunskapen och förståelsen för detta fenomen. I den här artikeln kommer vi att utforska några av de mest relevanta perspektiven och reflektionerna kring Omyndig, med syftet att analysera dess inverkan och betydelse i det samtida samhället.
 |
Denna artikel anses ha ett svenskt perspektiv och bör skrivas om ur ett globalt perspektiv. Hjälp gärna till och förbättra texten om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. (2015-12) |
 |
Omyndig är den som enligt lag inte själv får råda över sin egendom eller ingå avtal med annan part. Omyndig är den som inte fyllt 18 år. Fram till 1989 kunde personer med psykisk sjukdom eller försvagad hälsa förklaras omyndiga. I äldre tider var även kvinnor omyndiga.
Omyndig är den som i lagtexter kallas underårig eller minderårig, det vill säga en person under 18 år. En person under 15 år är dessutom icke straffbar (tidigare straffmyndig) och kan inte dömas för brott.
Omyndigförklaring av myndiga personer avskaffades i Sverige den 1 januari 1989 och ersattes med förvaltarskap eller godmanskap enligt 11 kap föräldrabalken. Om någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person, skall rätten, om det behövs, besluta att anordna godmanskap eller förvaltarskap för honom eller henne. Förvaltarskap får dock inte anordnas, om det är tillräckligt att godmanskap anordnas eller att den enskilde på något annat, mindre ingripande sätt får hjälp. Ett beslut om godmanskap får inte meddelas utan samtycke av den för vilken godmanskap skall anordnas, om inte den enskildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening inhämtas.
I äldre tider var ogifta och gifta kvinnor omyndiga och stod under faderns respektive den äkta mannens "målsmanskap". Änkor var däremot myndiga, medan ogifta kvinnor kunde ansöka om att bli myndiga, en process som underlättades betydligt 1858. År 1863 kom en lag som gjorde ogifta kvinnor myndiga vid 25 års ålder, gifta kvinnor förblev dock omyndiga fram till 1920 då en ny lag kom som gav dem egen myndighet.
Se även
Källor
- Charlotte Cederbom Married Women in Legal Practice: Agency and Norms in the Swedish Realm 1350–1450, 2019, New York: Routledge. ISBN 9780367363123
Noter
|
| ||||||||||||||