Den här artikeln kommer att ta upp Selim Palmgren, ett ämne av stor relevans i det aktuella sammanhanget. Selim Palmgren har väckt stort intresse inom olika områden, eftersom dess genomslag märks inom många samhällssfärer. Under åren har Selim Palmgren fått en allt större betydelse, vilket har motiverat intresset hos akademiker, yrkesverksamma och experter inom området. I denna mening är det väsentligt att noggrant analysera och förstå Selim Palmgren, för att kunna identifiera dess implikationer och konsekvenser. Därför kommer i den här artikeln olika aspekter relaterade till Selim Palmgren att utforskas, från dess ursprung till dess inflytande idag.
Selim Palmgren | |
Född | Selim Gustaf Adolf Palmgren 16 februari 1878 Björneborg, Finland |
---|---|
Död | 13 december 1951 (73 år) Helsingfors |
Begravd | Sandudds begravningsplats |
Medborgare i | Finland |
Utbildad vid | Konstuniversitetets Sibelius-Akademi Pori Lyceum |
Sysselsättning | Kompositör, dirigent, pianist |
Arbetsgivare | Eastman School of Music |
Maka | Maikki Järnefelt-Palmgren |
Utmärkelser | |
Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden Kommendör av Nordstjärneorden | |
Namnteckning | |
Redigera Wikidata |
Selim Palmgren, född 16 februari 1878 i Björneborg, död 13 december 1951 i Helsingfors, var en finländsk tonsättare och pianist.
Palmgren studerade 1895 till 1899 vid Helsingfors konservatorium, därefter i Berlin och Weimar hos Ferruccio Busoni, Conrad Ansorge och Wilhelm Berger.
Åren 1909–1912 var han kapellmästare i Åbo och 1921–1926 kompositionslärare vid Eastman School of Music i Rochester, New York. Från 1927 var han lärare vid konservatoriet i Helsingfors, där han 1939 blev professor i komposition. Han var även musikkritiker i Hufvudstadsbladet från 1930.
Hans stil är senromantisk med starka impressionistiska influenser och inkorporerar även skandinavisk folkmusik på ett mer stiliserat, ljudmålande sätt. Han gjorde kompositioner främst för piano, men även en opera, orkester- och körverk med mera.
Palmgren skrev fem pianokonserter, som anses vara hans huvudverk (nr 1, op. 13 (1903), nr 2 Floden, op. 33 (1913), nr 3 Metamorphoses, op. 41 (1916), nr. 4 Huhtikuu (april), op. 85 (1926), nr. 5, op. 99 (1941)), orkesterverk (inklusive Bilder från Finland op. 24 från 1908), omkring 350 pianostycken (främst miniatyrer, några karaktärs- och stämningsstycken, så att han kallades ”Skandinaviens Chopin” eller ”den norsiske Schumann”) och operan Daniel Hjort (uruppfördes 1910, reviderades 1938). Ett annat operaprojekt, Peter Schlemihl, kom inte längre än till librettot. Han komponerade också mer än 200 verk för kör (särskilt för manskör) och sånger.
Palmgren är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.