Måne (mytologi)

Den här artikeln kommer att ta upp ämnet Måne (mytologi) från olika perspektiv och tillvägagångssätt, med syftet att ge en holistisk och komplett vision av detta ämne. Olika aspekter relaterade till Måne (mytologi) kommer att analyseras, vilket ger detaljerad och uppdaterad information som gör det möjligt för läsaren att fullt ut förstå dess betydelse och relevans i det aktuella sammanhanget. Likaså kommer olika studier, forskning och expertutlåtanden om Måne (mytologi) att granskas, för att erbjuda en heltäckande och berikande vision som bidrar till kunskapen och förståelsen av detta ämne. Genomgående i artikeln kommer specifika aspekter av Måne (mytologi) att fördjupas och belysa dess inverkan på olika områden och dess inflytande på det nuvarande samhället.

Måne
Figur inom nordisk mytologi, mångud Redigera Wikidata
Könman Redigera Wikidata
FarMundilfare Redigera Wikidata
MorNatt Redigera Wikidata
SyskonSol Redigera Wikidata
Medlem avjättar Redigera Wikidata
Måne var en personifikation av månen i nordisk mytologi.
Måne och Sol jagas av vargar över himlavalvet i en målning av John Charles Dollman från 1909.

Måne eller Máni var i nordisk mytologi månens gud, son till Mundilfare och Natt. Tillsammans med sin syster Sol jagas han fram över himlavalvet. Liksom sin syster Sol är han skön och vacker. Måne åtföljs på sin färd av två barn som han tog upp från jorden som bar namnen Bil och Hjuke. "De barnen följer Måne som man kan se från jorden."

Måne jagas fram över himlavalvet av vargen Hate, liksom vargen Sköll jagar hans syster. De båda vargarna härstammar från jättinnan i Järnveden "Järnskogen". Härifrån kommer också Månegarm, den mäktigaste av alla, som mättar sig med blodet från alla människor som dör. I Ragnarök kommer han att sluka månen och sprida blod över världen.

I Völvans spådom strof 5 skildras månens skapelse: "ej visste Månen/ vad makt som var hans" . Asarna gav namn åt "nedan och ny", det vill säga tidräkning efter månens faser.

Se även

Referenser

  1. ^ Öv. K.G. Johansson och M. Malm (1997). Snorres Edda. sid. 40 (Fabel) 
  2. ^ Snorres Edda. 1997. sid. 41 
  3. ^ Öv. L. Lönnroth (2016). Den poetiska Eddan. sid. 22-23 (Atlantis)