I den här artikeln kommer vi att utforska ämnet Vidfinn ytterligare, som har fångat uppmärksamheten hos både experter och entusiaster de senaste åren. Från dess ursprung till dess påverkan på dagens samhälle, genom dess praktiska tillämpningar och relevans inom olika områden, har Vidfinn blivit ett ämne för växande intresse inom det akademiska och professionella området. Genom denna uttömmande analys syftar vi till att belysa de olika aspekterna av Vidfinn, och ge en komplett och uppdaterad vision av dess betydelse och inflytande i den samtida världen.
Vidfinn (fornvästnordiska Viðfinnr, ”skogsjägare”) är i nordisk mytologi far till barnen Bil och Hjuke, som kidnappades av månguden Måne då de var på väg från brunnen Byrge med en så, som de bar på axlarna med såstången Simul. Detta berättas i Snorres Edda, Gylfaginning, kapitel 11. Snorre skriver: ”De barnen följer Måne, såsom man kan se från jorden.” Eftersom man kan se dem från jorden, kan det alltså röra sig om en bild som syns på månen.
Vidfinn är en i övrigt okänd gestalt. Viktor Rydberg identifierade honom utan egentlig grund med ”alvfursten” Ivalde och Anne Holtsmark antog honom vara ”gubben i månen”.
Namnet Vidfinn har tolkats på olika sätt, men den mest etablerade översättningen utgår från viðr, ”trä; träd, skog” och finnr, ”jägare, same”. Enligt John Lindow har namnet en klar etnisk syftning: Vidfinn har tillhört samerna och detsamma bör väl då också gälla hans två bortrövade barn. En äldre tolkning att Bil och Hjuke skulle ha varit dvärgar saknar källstöd. Snorre verkar beskriva dem som människobarn, men i Gylfaginning 35 uppger han att ”Bil räknas till asynjorna”. Anne Holtsmark gissar att hon kan ha tillhört diserna.